berörd!
jag sitter här med tårar i ögonen just nu.
Satt och kollade runt lite bland massvis av olika bloggar och klickar in mig på en blogg som först framstod som vilken blogg som helst, men som i slutändan visade sig vara en väldigt känsloladdad blogg. Denna kvinnan som stog bakom bloggen var en mamma till två döttrar som även hade en fästman, kanske inte så märkvärdigt, eller? Men så fort man började läsa hennes inlägg förståd man vad hon led av.. nämligen cancer. Cancer enligt mig är den mest brutala sjukdomen som kan smyga sig på en människa.
Jag beundrar denna kvinna, hon låter inte sjukdomen ta över utan hon är en riktig kämpe och har en vilja till tusen. Det som gjorde att mina tårar verkligen började spruta var när jag insåg att hon inte "bara" hade cancer, utan det var en OBOTLIG typ av cancer. Med andra ord hade hon endast mellan 2-6 månader kvar att leva... Hon är bara 34 år gammal!!!!!!!! Att se hur glad hon blir åt olika "små" saker, göra bara att jag känner mig dum.. för varför ska det vara så, att man inte börjar uppskatta saker och ting förens de är (nästan) borta?
När jag läser sånt här inser jag hur jäkla tacksam man ska vara över livet och att man inte ska hålla på att gnälla om småsaker. det finns ingen anledning! för det finns alltid folk som har det värre än att just du bråkar med din pojk-/flickvän, eller att just du mår så dåligt för att du har to mutch to do i skolan. Alltså, jag är glad att det finns sånna här människor som delar med sig av det som händer i deras liv så vi andra icke livsnjutare kan få en chans att få upp ögonen för livet och faktiskt förstå att vi bara lever en gång och att vi måste ta vara på varje sekund och vara tacksamma!
